Casanova Lounge

Fullständig version: Beroende av bekräftelse
Du besöker för närvarande en nerbantad version av innehållet. Visa Hela Versionen med korrekt formatering.
Asså jag har ett sånt jävla problem. Jag är bokstavligen beroende av bekräftelse. Min psykologilärare snackade igår om sexmissbrukare. Jag kände igen mig själv så jävla mycket i det hon pratade om men lite mer som en bekräftelsemissbrukare.

Bekräftelsen är det som får mig att må bra, det är som en jävla drog för mig. Jag har börjat märka av detta på senaste tiden då jag blir bara galen om jag inte får en liten dos, det behöver inte vara sex, det kan vara att ta en öl med mina kompisar eller att få ett gulligt sms av någon. Som jag sa, det kan vara själva grejen att vara ute på krogen och ha kul.

På senaste tiden har det gått rätt bra för mig på ligga fronten, men jag märkte också att när jag började ha sex rätt ofta med olika tjejer så började det kännas rätt meningslöst för mig, det var liksom jakten som gjorde det och bekräftelsen som drev mig framåt. Alltid efteråt hade jag en känsla av att det var bortslösad tid och att jag hellre hade suttit hemma och spelat Xbox. Efter ett tag bestämde jag mig att "nä, nu ska jag fan inte ligga utan bara försöka lära känna någon tjej på riktigt och vem vet vad det blir? kanske mitt livs kärlek." Men så blev det inte, då jag kommit in i en ond cirkel där jag behöver bekräftelse liksom för att må bra, så jag försöker alltid styra ligg iaf (nåja, kanske inte bara pga bekräftelsen, i samband med att jag blir ju förmodligen kåt av att se en sexig brud på krogen så faller man lätt med ). Det känns liksom som att det finns ett sår typ, som jag måste sköta om med ett medel som gör det bättre för stunden men varje gång jag använder det så blir det värre och värre. Ja, typ som att spela fotboll skadad men på smärtstillande.

Idag bestämde jag mig för att stanna hemma och inte dra ut, dels för att jag är halv krasslig men samtidigt för att jag försöker avvänja mig från denna ständiga jävla bekräftelsejakt på krogen. Men jag ville en sak iaf, jag ville kanske träffa någon brud över en fika, eller bara ta en öl eller bara ringa över någon, inte i syfte med att knulla (förmodligen skulle det sluta så iaf, eller att jag försökte, om jag känner min kuk rätt) utan för att faktiskt lära känna någon fan på ett djupare plan, eller hey, why the fuck not just have a nice time?

Aha vad hände? Jag fick dissen av typ... aa alla brudar jag snackade med (några svarade inte överhuvudtaget, någon var sjuk, någon skulle ut, någon sa att "det är ingen bra ide att vi ses något mer"). En brud från min skola som jag har one itis på (Yes, fortfarande det problemet efter nästan 2 år) svarade bara att hon "tyvärr inte kan :/".

Skitsamma vad dom sa, ska inte sitta och gråta nu, själva poängen är att även om det var positivt/negativt svar så blev jag bara KRAFTIGT emo för det och sitter här nu och hatar mitt liv och vet inte vad jag ska göra och vill bara gå och sova. Nästan så att jag satte mig på tåget och skulle åka in till stan i en halv timme för att hinna vara ute i 2 timmar.

Det jobbiga är två saker:
1. Att jag mår jävligt dåligt av att vara såhär bekräftelseberoende. En enkel sak som att en brud i skolan dissar mig kan få mig att gå ner till botten men sen strular jag med någon och är kung igen. Vet inte riktigt om jag får bekräftelse av att vara ute på krogen men jag kommer in i det stadiet som någon i RSD (minns inte vem det var) kallar flow, där jag inte tänker något utan bara kör på som jag vill, inte bara mot brudar, utan allmänt, jag är helt mig själv. Det kanske kan vara det, att jag inte alltid är mig själv och det är egentligen det som får mig att må dåligt och vilja hävda mig?

2. Som min psykologilärare sa om sexmissbrukare, "man lägger ner onormalt mycket tid på sex, vilket leder till att jobb eller familj ofta tar skada av det". För fan vad jag bara tänkte då DET HÄR ÄR JAG. Det har börjat gå skit i skolan för mig, relationen med mina föräldrar har inte varit den bästa senaste halvåret (vilket ifs hänger ihop med skolan). Om jag inte fått bekräftelse på ett tag så väljer jag nästan alltid en aktivitet som ger mig det före att plugga/umgås med familjen.
Jag vet inte, jag kanske bara inbillar mig att det är bekräftelse och jag bara helt enkelt är en lat jävel som gör saker jag njuter av, tycker är roliga och inte jobba istället för sådant som faktiskt kräver lite ansträngning och kanske inte är världens roligaste.

Nu vet jag inte om någon ens fattar vad jag menar här då jag skriver som en kratta vid den här tiden, särskilt när det är på ett internetforum där mitt sätt att skriva inte betygsätts.

Men iaf, någon som har erfarenhet av att vara fast i ett bekräftelsesökande? Eller liknande? Äh skitsamma, alla åsikter och råd är välkomna.
Jag tycker att du ska börja med att försöka dela in de olika bekräftelserna du talar om i "yttre bekräftelse" och "inre bekräftelse". Orkar inte ge en ordentligt definition på respektive kategori, men lite löst kan man se det så här:

Yttre bekräftelse = Du får bekräftelse av att andra människor säger att du är bra, visar dig uppskattning, eller vad det nu är som ger dig bekräftelse.
Inre bekräftelse = Du bekräftar dig självt "internt". D.v.s. i princip behövs ingen kommunikation med andra människor för att du ska känna bekräftelse.

OK, vad är då poängen med en sådan här uppdelning? Jo, generellt kan man säga att inre bekräftelse alltid är bra och är något som känneteckningar alla sunda, välmående individer. Att förlita sig på yttre bekräftelse, däremot, är i bästa fall vanskligt och i sämsta fall förödande. I ditt fall tycker jag att det är solklart att du förlitar dig lite väl mycket på yttre bekräftelse och nog borde satsa på att skaffa dig mer inre bekräftelse. Mer inre bekräftelse skulle du förslagsvis kunna skaffa dig genom att sätta upp mål och delmål, och få känna av det härliga bekräftelseruset när du uppfyller dem. Målen/delmålen kan gälla arbete, skola, personlig utveckling, etc., etc.
Hmm, väldigt bra tips det där. Tack så mycket! =)

Roligt att ingen mer har svarat. Känns som att det egentligen är väldigt många som är i samma situation.
Avager Skrev:Hmm, väldigt bra tips det där. Tack så mycket! =)

Roligt att ingen mer har svarat. Känns som att det egentligen är väldigt många som är i samma situation.

gav inte jag dig ett riktigt finurligt svar med liknelsen.

Om du spelar basket och får bekräftelse av att kasta bollen så bryr du dig inte om ifall du får en kastad tillbaka, och får du det är det bara ett plus.

till skillnad från om du kastar bollen och bara känner dig bekräftad om du får den passad tillbaka..

Aka : ja är lekfull med en tjej och ja känner mig bekräftad av det, e hon inte det tbx.. nemas problemas.. e hon det - fucking awsome Smile!
börja känna bekräftelse för vad du GÖR och ÄR och inte vad som HÄNDER DIG.

alltså : Du raggar på massa tjejer - du får bekräftelse för du är någon som går efter vad han vill ha även om du inte lyckas
Avager Skrev:Hmm, väldigt bra tips det där. Tack så mycket! =)

Roligt att ingen mer har svarat. Känns som att det egentligen är väldigt många som är i samma situation.

Såg din tråd nu, jag känner mig som att jag är i EXAKT samma sits som dig. Kan till och med bli nojjig om jag inte får ett sms av någon tjej på typ 30 minuter... Detta har utvecklats under typ dem senaste månaderna då det även gått galet bra med att gejma för min del.

Fick du mycket bekräftelse som ung?
Du känner såhär eftersom du anser att vad andra personer tycker om dig är viktigare än vad du själv innerst inne tycker om dig. Etablera ett mindset om att hur du själv ser på dig själv är viktigare än någon annan person ser på dig. Du är den enda personen du med all säkerhet kommer att leva hela ditt liv med, därför är det viktigare vilken bild DU har av dig själv än vad någon annan har för bild av dig.

Tror att affirmations kan hjälpa dig en del, säg högt till dig själv varje morgon/kväll i spegeln: "Fuck it! Vad andra tycker om mig är egentligen oväsentligt, det är vad JAG tycker om mig själv som är det viktiga!"
Carragher Skrev:Du känner såhär eftersom du anser att vad andra personer tycker om dig är viktigare än vad du själv innerst inne tycker om dig. Etablera ett mindset om att hur du själv ser på dig själv är viktigare än någon annan person ser på dig. Du är den enda personen du med all säkerhet kommer att leva hela ditt liv med, därför är det viktigare vilken bild DU har av dig själv än vad någon annan har för bild av dig.

Tror att affirmations kan hjälpa dig en del, säg högt till dig själv varje morgon/kväll i spegeln: "Fuck it! Vad andra tycker om mig är egentligen oväsentligt, det är vad JAG tycker om mig själv som är det viktiga!"

Gårdagens, dagens och morgondagens sanning, borde skriva ut den här och sätta upp på väggen hemma för att påminna mig själv. Åt det här hållet vill, nej, SKA jag jobba!