2012-02-18,02:52
[video=youtube;8kYkciD9VjU]http://www.youtube.com/watch?v=8kYkciD9VjU&ob=av2e[/video]
En sak som nött på mig väldigt väldigt länge är det faktum att jag i många fall kunde göra amazing stuff infield, 10min f-closes, hångla med 15st under en och samma kväll bara för att jag kände för det, trekanter, välja ut precis vilken tjej jag ville och få henne. Men i vissa fall så gick det ibland åt helvete. Gamet fungerade inte alls lika bra (Jag visste att jag hade skillsen till det, men det var något som satte emot). Jag har funderat väldigt länge på det, och för några veckor sen slog det mig. Nu vet jag inte, det finns säkert många här som inte kan relatera till det jag säger, men jag är säker på att det kommer att klicka med vissa, för detta kan säkerligen vara ett universiellt problem.
Jag är en person som "nästan ser bra ut". Vad menar jag med detta? Jag är inte 2m lång, jag har ingen alfa-haka ala arnold style, jag har ett ansikte som kan se riktigt bra ut i vissa vinklar, och sämre ut i andra. Mina tänder är långt ifrån perfekta, jag har inget hollywood smile, and as a a matter of fact så har jag har vampyrtänder. Jag är dock muskulös (Nåja, kanske inte för tillfället, men jag brukar vara), jag är mörkhyad, har mörka ögon och enligt drösvis av tjejer (och mig själv) en mycket förförande blick. Jag är kort och gott en kille som "nästan ser bra ut". Vissa säger att jag är skithet, vissa säger att jag inte är något speciellt alls.
Hur som helst, för att komma närmare poängen. Jag har kommit underfund med att mitt självförtroende är till en viss del kopplat till hur jag ser ut (Ja, de flestas är faktiskt det mer eller mindre i dagens samhälle). Jag kan se riktigt bra ut bara jag groomar mig själv riktigt mycket, jag har därmed en rätt hög standard på hur jag måste se ut för att tillåta mig själv expressa mig till fullo, att vara outside my head etc. När jag når denna standard, så höjjs mitt state, jag blir inte självmedveten över huvud taget för jag vet att jag har nått min egna standard. När jag dock inte är groomad, ser lite halvsliten ut, inte alls så fräsch som jag kan vara, då sjunker mitt state ofta rätt rejält och jag kan i många fall känna vissa gamla chodebeteenden komma tillbaka.
Nu till det intressanta.
Så, jag har alltså upptäckt att mitt game är som bäst när jag ser riktigt bra ut, oooh vilken upptäckt right? Haha! Like... no shit sherlock. Något som klickade för några veckor sedan, något som jag känt väldigt väldigt länge, men aldrig riktigt varit medveten om eller kunnat förklara eller definiera, var att mitt game också var på topp när jag _medvetet gjorde att jag såg löjlig ut_. Dvs satte kepan på någon riktigt opassande vinkel, drog på mig fula glasögon, hade en tomtemössa med blinkande hjärtan på huvudet, peacockade mig med godis i näsan, satte tjocka rosa strumpor runt halsen, en död hamster på axeln, get the point.
Detta har verkligen följt mig precis hela livet när jag tänker efter. Jag kommer ihåg i 6an på mellanstadiet hur jag kände mig så otroligt mycket mer självsäker när jag tex hade kepan på sne (För det var inte mitt 'riktiga jag'), och jag kunde expressa mig till fullo och allt kändes så.. befriande.
Jag kan också minnas hur jag 1a året på gymnasiet skaffade ett pannband som jag brukade använda rätt ofta, i början när jag hade det här så var mitt state skjutet i taket, jag trodde det var magiskt, men eftersom att jag hade det oftare och oftare så blev det en del av mig, jag hade inte längre det som något slags skydd för mitt riktiga utseende för det var numera JAG, och därmed tappades statet.
Det är kanske någonting för er tolle-dyrkare, någon slags ego-protection-mekanism? Det är som att när man klär ut sig till något löjligt skit så VET MAN att "Its not the real me" och "Jag är bara en löjlig snubbe som sprider glädje". Blir man shot down så vet man (eller tror iallafall, man har något att skylla på) att det är pga att man ser ut som man gör, men det gör inget, för det är inte ens "riktiga jag".
Så, vad jag har märkt av är det nästan alltid killar som "nästan ser bra ut" som startar alla dessa "DOES LOOKS MATTER????" trådar. Killar som ser _riktigt_ bra ut, ala modellstyle 2m, rippad, alfa-utseende och som hela livet fått bekräftat att dom ser ut som gudar har aldrig tvivel på sig själv, dom _vet_ till
varje liten nivå att dom ser grym ut, och det är just detta som ger dom sitt gudalika självförtroende med tjejer and society in general.
Men sen har vi alla sett gossar som är tjocka, flintskalliga, håriga, whatever, som fäller brudar på löpande band, om och om och om igen, och dom verkar inte ha en care in the world över att dom inte ser ut som james bond, varför? För dom har aldrig ens smakat på den verkligheten, dom VET att dom inte ser bra ut, det har aldrig varit deras identitet av någon form över huvud taget, dom vet att dom aldrig kommer se ut som modeller, dom är inte självmedvetna i skit som "ooh, jag ser ju så bra ut i den vinkeln, jag vill dock inte visa mig i profil för den tjejen!" osv.
Det har aldrig varit ett problem för dom, och det kommer aldrig att vara. Deras kriteria för hur dom behöver se ut är inte högt alls, det är i många fall inte i närheten så högt som hos en kille som ibland ser bra ut, i vissa vinklar, som har fått höra av vissa tjejer att han är skithet, men av andra att han inte alls är snygg, som är osäker i "hur han egentligen ser ut?? ÄR JAG SEXIG ELLER INTE??"
Also known as acceptande, non-resistance etc etc.
Så om killar som kanske inte ser ut som brad pitt, men som ändå ser helt ok ut (snygg i vissas ögon, ful i andras) bara kunde acceptera att dom inte behöver se bra ut, det behöver inte vara en del av deras identitet, så skulle det nog kunna hjälpa dom en hel del på traven. Om dom bara kunde let it go, sänka sitt kriteria för hur dom måste se ut för att få tillgång till sitt attraktiva jag, så är jag nästan säker på att det bara skulle göra goda saker för dom. Jag är säker på att denna realization kommer hjälpa mig iallafall.
Hope you got something out of it, thx.
En sak som nött på mig väldigt väldigt länge är det faktum att jag i många fall kunde göra amazing stuff infield, 10min f-closes, hångla med 15st under en och samma kväll bara för att jag kände för det, trekanter, välja ut precis vilken tjej jag ville och få henne. Men i vissa fall så gick det ibland åt helvete. Gamet fungerade inte alls lika bra (Jag visste att jag hade skillsen till det, men det var något som satte emot). Jag har funderat väldigt länge på det, och för några veckor sen slog det mig. Nu vet jag inte, det finns säkert många här som inte kan relatera till det jag säger, men jag är säker på att det kommer att klicka med vissa, för detta kan säkerligen vara ett universiellt problem.
Jag är en person som "nästan ser bra ut". Vad menar jag med detta? Jag är inte 2m lång, jag har ingen alfa-haka ala arnold style, jag har ett ansikte som kan se riktigt bra ut i vissa vinklar, och sämre ut i andra. Mina tänder är långt ifrån perfekta, jag har inget hollywood smile, and as a a matter of fact så har jag har vampyrtänder. Jag är dock muskulös (Nåja, kanske inte för tillfället, men jag brukar vara), jag är mörkhyad, har mörka ögon och enligt drösvis av tjejer (och mig själv) en mycket förförande blick. Jag är kort och gott en kille som "nästan ser bra ut". Vissa säger att jag är skithet, vissa säger att jag inte är något speciellt alls.
Hur som helst, för att komma närmare poängen. Jag har kommit underfund med att mitt självförtroende är till en viss del kopplat till hur jag ser ut (Ja, de flestas är faktiskt det mer eller mindre i dagens samhälle). Jag kan se riktigt bra ut bara jag groomar mig själv riktigt mycket, jag har därmed en rätt hög standard på hur jag måste se ut för att tillåta mig själv expressa mig till fullo, att vara outside my head etc. När jag når denna standard, så höjjs mitt state, jag blir inte självmedveten över huvud taget för jag vet att jag har nått min egna standard. När jag dock inte är groomad, ser lite halvsliten ut, inte alls så fräsch som jag kan vara, då sjunker mitt state ofta rätt rejält och jag kan i många fall känna vissa gamla chodebeteenden komma tillbaka.
Nu till det intressanta.
Så, jag har alltså upptäckt att mitt game är som bäst när jag ser riktigt bra ut, oooh vilken upptäckt right? Haha! Like... no shit sherlock. Något som klickade för några veckor sedan, något som jag känt väldigt väldigt länge, men aldrig riktigt varit medveten om eller kunnat förklara eller definiera, var att mitt game också var på topp när jag _medvetet gjorde att jag såg löjlig ut_. Dvs satte kepan på någon riktigt opassande vinkel, drog på mig fula glasögon, hade en tomtemössa med blinkande hjärtan på huvudet, peacockade mig med godis i näsan, satte tjocka rosa strumpor runt halsen, en död hamster på axeln, get the point.
Detta har verkligen följt mig precis hela livet när jag tänker efter. Jag kommer ihåg i 6an på mellanstadiet hur jag kände mig så otroligt mycket mer självsäker när jag tex hade kepan på sne (För det var inte mitt 'riktiga jag'), och jag kunde expressa mig till fullo och allt kändes så.. befriande.
Jag kan också minnas hur jag 1a året på gymnasiet skaffade ett pannband som jag brukade använda rätt ofta, i början när jag hade det här så var mitt state skjutet i taket, jag trodde det var magiskt, men eftersom att jag hade det oftare och oftare så blev det en del av mig, jag hade inte längre det som något slags skydd för mitt riktiga utseende för det var numera JAG, och därmed tappades statet.
Det är kanske någonting för er tolle-dyrkare, någon slags ego-protection-mekanism? Det är som att när man klär ut sig till något löjligt skit så VET MAN att "Its not the real me" och "Jag är bara en löjlig snubbe som sprider glädje". Blir man shot down så vet man (eller tror iallafall, man har något att skylla på) att det är pga att man ser ut som man gör, men det gör inget, för det är inte ens "riktiga jag".
Så, vad jag har märkt av är det nästan alltid killar som "nästan ser bra ut" som startar alla dessa "DOES LOOKS MATTER????" trådar. Killar som ser _riktigt_ bra ut, ala modellstyle 2m, rippad, alfa-utseende och som hela livet fått bekräftat att dom ser ut som gudar har aldrig tvivel på sig själv, dom _vet_ till
varje liten nivå att dom ser grym ut, och det är just detta som ger dom sitt gudalika självförtroende med tjejer and society in general.
Men sen har vi alla sett gossar som är tjocka, flintskalliga, håriga, whatever, som fäller brudar på löpande band, om och om och om igen, och dom verkar inte ha en care in the world över att dom inte ser ut som james bond, varför? För dom har aldrig ens smakat på den verkligheten, dom VET att dom inte ser bra ut, det har aldrig varit deras identitet av någon form över huvud taget, dom vet att dom aldrig kommer se ut som modeller, dom är inte självmedvetna i skit som "ooh, jag ser ju så bra ut i den vinkeln, jag vill dock inte visa mig i profil för den tjejen!" osv.
Det har aldrig varit ett problem för dom, och det kommer aldrig att vara. Deras kriteria för hur dom behöver se ut är inte högt alls, det är i många fall inte i närheten så högt som hos en kille som ibland ser bra ut, i vissa vinklar, som har fått höra av vissa tjejer att han är skithet, men av andra att han inte alls är snygg, som är osäker i "hur han egentligen ser ut?? ÄR JAG SEXIG ELLER INTE??"
Also known as acceptande, non-resistance etc etc.
Så om killar som kanske inte ser ut som brad pitt, men som ändå ser helt ok ut (snygg i vissas ögon, ful i andras) bara kunde acceptera att dom inte behöver se bra ut, det behöver inte vara en del av deras identitet, så skulle det nog kunna hjälpa dom en hel del på traven. Om dom bara kunde let it go, sänka sitt kriteria för hur dom måste se ut för att få tillgång till sitt attraktiva jag, så är jag nästan säker på att det bara skulle göra goda saker för dom. Jag är säker på att denna realization kommer hjälpa mig iallafall.
Hope you got something out of it, thx.