Casanova Lounge

Fullständig version: drivkraft?
Du besöker för närvarande en nerbantad version av innehållet. Visa Hela Versionen med korrekt formatering.
.............
Har väldigt liten erfarenhet av daygame, de få gånger jag körde det (vilket var när jag var väldigt newbie) kändes allt väldigt spänt, och det blev rätt löjligt då det blev så uppenbart att jag gjorde ett halvdant raggningsförsök. Förvisso gick det bra, men det kändes inte så kul faktiskt, då det som du säger kändes som något man gjorde för att bli av med rädslan. Kan ju själv inte säga så mycket om det, men C-R Alex skrev en artikel kommer jag ihåg, om hur han ansåg att man inte skulle gå ut i syfte att daygame:a, utan att det var något som skulle ske när man var påväg till jobbet, ute på joggingrunda eller whatever, så att det kommer mer spontant. Är nog rätt bra om man är ute med en polare och softar, så ser man några brudar, så snackar man med dom och har kul, och så blir det mer skön stämmning. Lite mer chill än att gå runt ensam i parker, och köra opinionopenersWink Han skrev även att daygame är ett mått på hur "normal" du är, alltså om man är socialt kompetent och kan snacka naturligt med främmande tjejer på ljusa dagen utan att det känns konstigt. Går man aldrig ut i syfte att "daygame:a" från början, finns nog risken att det aldrig blir av dock, då det verkar vara något ytterst få gör överhuvudtaget. Dock måste jag säga att det är väldigt bra att du tagit tummen ur och gör det.

Min drivkraft är att jag vill ha fitta från snygga brudar inom den närmsta tiden, och därför måste jag pusha mig själv just NU för att få det, jag vet vad som måste göras och ifall jag inte pushar mig själv vet jag om det, så jag inte går runt och och döraggar bara. Utvecklingen att bli bra på "seduction" får komma med tiden.
Det som framförallt driver mig att köra day game är inte resultaten för stunden. Ser det mer som ett träningspass och utveckling av min sociala kompetens. Vill du ha instant lay så är det väl kanske svårare att känna sig motiverad av day game.

Men rent allmänt så är det ju bra att ha ett mål som man strävar emot och sätta delmål på vägen. Det brukar öka motivationen.
tay Skrev:hej, ja har börjat träna daygame (inte så hardcore dock) för 3 veckor sen, men det känns inte ens roligt och det känns bara som något jag måste göra för att bli av med rädslan och bli bättre, ibland blir det success men för det mesta så "har dom pojkvän"...

hur gör ni för att känna drivkraft till att bli bättre på seduction?

Har en kompis som exklusivt kör daygame (och gjort det i typ 3 år med ganska fakking bra lay count). Enligt honom har 80% av de snygga tjejerna pojkvän även när man är bra, inte mycket att göra åt, förutom att inse att det kanske inte behöver betyda så mycket.

Men ja, träna att ragga i början är inte alltid så sjukt kul vare sig det är daygame eller nåt annat eftersom man mycket väl kan få en hel del kassa reaktioner och ganska lite konsekvent success. Däremot är det något som är värt det på ett väldigt intressant sätt. Det är som träning, gör du 1000 approaches har du garanterat utvecklats riktigt stort, så istället för att fokusera på resultat just nu bör du istället fokusera på aktivitet och göra det till en success i sig. Detta för att du helt enkelt inte har möjligheten att fokusera på att få resultat just nu så att det blir värt det, du vet inte riktigt hur du ska göra för att få resultat vilket gör att det känns slumpmässigt, alltså blir det jobbigt att approacha för du har ingen makt själv över huruvida du lyckas eller inte. Detta gör att det blir väldigt dumt att mäta framgång i början i hur mycket resultat man får, däremot är det givetvis svårt att mäta det på något annat sätt då du är här för resultatens skull. Det du får göra är helt enkelt att lita på att ju mer du approachar desto bättre blir du och desto mer resultat får du och lägga det åt sidan för att istället nöja dig med kunskapen att du approachar och ha tålamod. Detta är svårt och kräver disciplin om det inte kommer automatiskt, men det är ett mycket bättre sätt att motivera sig för du mäter success i dina egna prestationer, inte yttre omständigheter du ej kan kontrollera.

När du blir bra/riktigt bra, då kan du mäta framgång i form av resultat istället, för då kommer du veta vad du ska göra mer konkret. Men tills du har den kompetensen är det destruktivt för din motivation och dina resultat att tänka så.