2012-07-09,01:26
Shooo vänner,
Vet inte om det finns någon liknande tråd men inte lyckats hitta någon ivf. Hoppas det blev rätt delforum också.
Anyways, jag har lyckats jobba bort det mesta av min tidigare needyness (och som vi vet är non needyness the root of attractive behavior, därav ofta det viktigaste vi kan fokusera på), finns fortfarande lite att jobba på men jag är medveten om allt jag gör, hence medveten om de misstag jag begår så det är bara en tidsfråga. Den lilla andel needyness som finns kvar är inte något större problem för mig.
Det som är ett problem för mig dock är att jag är rätt osocial. Jag har haft mycket social anxiety av olika anledningar förut men lyckats jobba bort stor del av detta också, tyvärr en del kvar, speciellt med nya människor/stora grupper. Men även med människor jag känner väl kan jag ha svårt att socialisera med. Och då inte pga anxiety utan att jag helt enkelt inte vet vad jag skall säga. Jag har så jävla svårt att vara glad och rolig. Jag har ofta svårt att upprätthålla långa konversationer och kan bli helt tyst ibland. Kommer verkligen inte på något att säga... som om jag inte har nåt roligt att tillföra. Jag är egentligen ingen tråkig person, utan tycker att jag är charmig och det verkar vara intrycket andra får (speciellt tjejer). Jag har för övrigt sjukt mycket lättare att socialisera med brudar (och då menar jag inte friendzone-socialsiera utan jag är ofta charmig och flirtig) än med ett grabbgäng.
Jag känner mig ofta väldigt seg också, som att jag inte ens vill socialsera med folk utan bara chilla och ta det lugnt. Men samtidigt är jag ingen som vill sitta hemma om kvällarna utan älskar att gå ut och träffa folk. Weird. Jag har svårt att vara glad, pigg och rolig. Ibland kan jag lyckas boosta mig själv men det håller inte särskilt länge, utan kommer tillbaka i samma mönster rätt fort.
Något jag vet som påverkar mitt sinnestillstånd är mitt arbete, då jag arbetar inom den industri som (förmodligen) har "jobbigast" kultur (väldigt kompetitivt), inom en liten grupp som har väldigt väldigt höga ambitioner. Det blir ca 60h i veckan där man måste leverera med väldigt gott resultat. Konstant. Utöver det har jag blivit rövknullad rätt rejält av min enda svenska kollega under mitt nu första år (enda personen jag jobbar mycket med... ser mig som konkurrent). Fullständigt utlämnad på en ny arbetsplats sedan dag ett. Har inte arbetet jag gjort varit 100% perfekt har jag fått höra det. Minsta lilla misstag har jag fått mycket skit för (både arbete och hur jag beter mig som person). Utskälld etc. Detta har gjort mig osäker på jobbet och att mitt jobb är väldigt osocialt också. Det finns ju många andra människor utanför mitt team men jag har haft svårt att våga ta kontakt med andra. Ses nog väldigt mycket som tystlåten och osocial. Vissa kan nog uppfatta det som att jag är arrogant/inte vill ha med dom att göra, tyvärr.
Det är väldigt psykiskt nedbrytande och det kräver en väldig psykisk stabilitet... tror de flesta hade gett upp/brytit ihop vid det här laget. Tyvärr är sådant bemötande inte helt ovanligt i denna industri. Kan inte heller byta jobb då det jag arbetar med är precis vad jag alltid drömt om. Det finns få liknande jobb och det är världsklass på det vi gör. Men något måste göras åt min sociala situation på arbetet.
Detta påverkar ju mitt sinnestillstånd som sagt, och gör mig väldigt trött/less efter att jag gått hem för dagen. Problematiken med mitt arbete är dock bara en del av problemet. Har svårt att vara socialt kreativ/rolig/ha saker att berätta och prata om även när jag är på piggare humör.
Mitt liv har till stor del gått ut på att utvecklas som person. Allt för att komma upp till samma nivå som gemene man. Har som jag tidigare skrivit påverkats väldigt mycket av social anxiety sedan jag var liten, av olika anledningar. Har varit väldigt blyg och haft svårt att ta för mig socialt. Så väldigt många år har gått åt till att jobba bort nervositet i sociala sammanhang. Det känns som att hela mitt liv har handlat om att utvecklas till en normal nivå... och under tiden har jag haft väldigt svårt att vara avslappnad och ha kul. Och nu handlar det om att passa in på mitt arbete, med nya människor och nya sociala situationer.
Så, hur faen blir man en glad, rolig och social människa? Hur blir jag skön och avslappnad? Vad har ni för tips till mig?
För att få upp energinivån så är det väl följande som gäller: Träning, nyttig mat, tillräckligt med sömn och no wank. Andra tips?
Tror jag lyckats skriva ned det mesta jag vill förmedla, det blev rätt långt även.
Thanks boys.
Vet inte om det finns någon liknande tråd men inte lyckats hitta någon ivf. Hoppas det blev rätt delforum också.
Anyways, jag har lyckats jobba bort det mesta av min tidigare needyness (och som vi vet är non needyness the root of attractive behavior, därav ofta det viktigaste vi kan fokusera på), finns fortfarande lite att jobba på men jag är medveten om allt jag gör, hence medveten om de misstag jag begår så det är bara en tidsfråga. Den lilla andel needyness som finns kvar är inte något större problem för mig.
Det som är ett problem för mig dock är att jag är rätt osocial. Jag har haft mycket social anxiety av olika anledningar förut men lyckats jobba bort stor del av detta också, tyvärr en del kvar, speciellt med nya människor/stora grupper. Men även med människor jag känner väl kan jag ha svårt att socialisera med. Och då inte pga anxiety utan att jag helt enkelt inte vet vad jag skall säga. Jag har så jävla svårt att vara glad och rolig. Jag har ofta svårt att upprätthålla långa konversationer och kan bli helt tyst ibland. Kommer verkligen inte på något att säga... som om jag inte har nåt roligt att tillföra. Jag är egentligen ingen tråkig person, utan tycker att jag är charmig och det verkar vara intrycket andra får (speciellt tjejer). Jag har för övrigt sjukt mycket lättare att socialisera med brudar (och då menar jag inte friendzone-socialsiera utan jag är ofta charmig och flirtig) än med ett grabbgäng.
Jag känner mig ofta väldigt seg också, som att jag inte ens vill socialsera med folk utan bara chilla och ta det lugnt. Men samtidigt är jag ingen som vill sitta hemma om kvällarna utan älskar att gå ut och träffa folk. Weird. Jag har svårt att vara glad, pigg och rolig. Ibland kan jag lyckas boosta mig själv men det håller inte särskilt länge, utan kommer tillbaka i samma mönster rätt fort.
Något jag vet som påverkar mitt sinnestillstånd är mitt arbete, då jag arbetar inom den industri som (förmodligen) har "jobbigast" kultur (väldigt kompetitivt), inom en liten grupp som har väldigt väldigt höga ambitioner. Det blir ca 60h i veckan där man måste leverera med väldigt gott resultat. Konstant. Utöver det har jag blivit rövknullad rätt rejält av min enda svenska kollega under mitt nu första år (enda personen jag jobbar mycket med... ser mig som konkurrent). Fullständigt utlämnad på en ny arbetsplats sedan dag ett. Har inte arbetet jag gjort varit 100% perfekt har jag fått höra det. Minsta lilla misstag har jag fått mycket skit för (både arbete och hur jag beter mig som person). Utskälld etc. Detta har gjort mig osäker på jobbet och att mitt jobb är väldigt osocialt också. Det finns ju många andra människor utanför mitt team men jag har haft svårt att våga ta kontakt med andra. Ses nog väldigt mycket som tystlåten och osocial. Vissa kan nog uppfatta det som att jag är arrogant/inte vill ha med dom att göra, tyvärr.
Det är väldigt psykiskt nedbrytande och det kräver en väldig psykisk stabilitet... tror de flesta hade gett upp/brytit ihop vid det här laget. Tyvärr är sådant bemötande inte helt ovanligt i denna industri. Kan inte heller byta jobb då det jag arbetar med är precis vad jag alltid drömt om. Det finns få liknande jobb och det är världsklass på det vi gör. Men något måste göras åt min sociala situation på arbetet.
Detta påverkar ju mitt sinnestillstånd som sagt, och gör mig väldigt trött/less efter att jag gått hem för dagen. Problematiken med mitt arbete är dock bara en del av problemet. Har svårt att vara socialt kreativ/rolig/ha saker att berätta och prata om även när jag är på piggare humör.
Mitt liv har till stor del gått ut på att utvecklas som person. Allt för att komma upp till samma nivå som gemene man. Har som jag tidigare skrivit påverkats väldigt mycket av social anxiety sedan jag var liten, av olika anledningar. Har varit väldigt blyg och haft svårt att ta för mig socialt. Så väldigt många år har gått åt till att jobba bort nervositet i sociala sammanhang. Det känns som att hela mitt liv har handlat om att utvecklas till en normal nivå... och under tiden har jag haft väldigt svårt att vara avslappnad och ha kul. Och nu handlar det om att passa in på mitt arbete, med nya människor och nya sociala situationer.
Så, hur faen blir man en glad, rolig och social människa? Hur blir jag skön och avslappnad? Vad har ni för tips till mig?
För att få upp energinivån så är det väl följande som gäller: Träning, nyttig mat, tillräckligt med sömn och no wank. Andra tips?
Tror jag lyckats skriva ned det mesta jag vill förmedla, det blev rätt långt även.
Thanks boys.
) så man slipper även vara bakis och bakisångesten, hehe. 