Sociala kretsar medans man utvecklas

[Schlinus]

Någon som kan relatera till detta och i så fall hur hanterar ni det?

Jag ser på det hela som en naturlig sak. Jag tror att min person är byggd på mina erfarenheter (självklart genetiskt influerad med) och att den personen som jag är förändras successivt medans erfarenheter förnyas. Det samma gäller andra personer. Det får nya erfarenheter och blir förnyade personer. Då är det bara naturligt när ens personligheter tangerar åt olika håll, att man börjar stöta bort varandra.

När du nu berättar om hur du känner för dina kompisar, så känner jag igen mig där. Man känner någon slags repulsion mot(Så länge duger detta, ska utveckla) personerna, när man träffar dem, när man tänker på dem. Av min lilla erfarenhet så går denna repulsion åt båda hållen. Dina (ex)kompisar känner antagligen samma sak. Jag tror det viktiga för oss som personer är att förstå detta, och inte försöka vara de personer vi var förut. För det kan vi inte länge vara. Om man försöker det så uppstår det bara nya negativa känslor, både hos oss och våran motpart. Man blir arg på varandra och börjar bråkar, man lämnar vänskapen med negativa tankar och minnen om personen. Dessa negativa känslor och tankar kommer hänga med en, för man är fördomsfull, man lär sig av sina interaktioner. Det är en skyddsmekanism. Det stoppar en från att skaffa sig nya vänner senare


Du nämnde i din text, att du inte gillade att gå ner till deras nivå. Det är därifrån negativa känslorna kommer ifrån. Man ogillar inte den andra personen. Man ogillar hur man själv beter sig i dess närhet, hur man agerar på dem.

Tänk på när man träffar ett barn och har kul med honom/henne, utan att gå ner till deras nivå, utan att känna sig obehaglig. Du kan förstå barnets problem utan att känna dig själv dålig. Det är för att man är säker i sig själv, och låter inte påverkas av dem. Det är tvärtemot när man påverkas av sina gamla kompisar. Man tror de har någon makt över ens välmående, att det kan påverka en. Det är det som är obehagligt, man tror att de gamla personerna fortfarande har någon slags makt att påverka en(Vilket de har, om du känner dig nere med dem)

Man är rädd för att bli utstött. Vi är skapta så. Vi vill inte förlora kompisar, en gång i tiden var det farligt.

Det viktiga tror jag är att hela tiden hålla koll på sig själv och hur man känner och beter sig omkring folk. Det är inga problem att skaffa nya vänner om man inte är rädd att ta saker framåt. Styra upp saker utan vara säker på att det blir av. Precis som man raggar på brudar, man får va lite på och styra upp. Du får inga kompisar om du är passiv (Om du inte vill hänga med skol/jobb/sport kompisarna) Om man inte kan skaffa ny vänner så borde man först och främst ta reda på det.